Att vänta kan vara fantastiskt, kittlande, stämningsfullt och nyfiket. Att vänta in maten på restaurang, ett paket du beställt eller barnens väntan på julklapparna. Med spridd cancer i kroppen blir väntan ganska osexigt. Väntan på att se dina levervärden den här veckan eller en ny magnetbild över din egen hjärna. Ändå sitter jag där och väntar, minst lika otåligt som mina barn frågar hur många dagar det är kvar tills tomten kommer. Att ha ständigt tillgång till sin egen journal på nätet är både en välsignelse och en förbannelse. Samtidigt som det ger mig total kontroll över händelserna kan jag inte låta bli att provoceras när min läkare faktiskt inte har tittat på svaren.

Datortomografi igår. Massa kontrastvätska igen och en nervös praktikant. Gjorde et tappert försök att skoja honom lugn. Undra om det hjälpte? Massa andra nålar och prover. Idag har jag fått allergisk reaktion. Hoppas att den bara stannar på några väl utvalda platser och inte kliar allt för mycket. Jag har planerat att klara en dag på jobbet utan att bryta ihop. Avgrunden är väldigt nära. Snarttreåringen flyttade mig några steg mot ljuset igår när hon valde att bajsa på toaletten. Nästan så att jag fällde en tår. Kiss och bajs i toaletten är så mycket bättre än på golvet. Det är de små sakerna i livet som gör allt värt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s