Som vanligt är hon min räddare i nöden. Mitt lyckopiller och bästa medicin. Den lagom runda krigsprinsessan. Hon fick mig att glömma ömma leder, värkande huvud och cancertrötthet om än bara för en liten stund. Vi har fått nya kompisar i form av en långbent alfahona med tillhörande matte. Sannerligen trevlig bekantskap. Vi blandade busgalopp med mer sofistikerad ridning och alla bekymmer var som bortblåsta. Väl hemma kom verkligheten ikapp. Nu ligger jag nerbäddad i soffan med ett barn i knät. I morgon är en ny dag och den blir säkert bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s