Pratade med en god vän idag. En vän som är väldigt lik mig. Underbart att prata med någon som förstår. Att kunna sätta ord på alla känslor och få medhåll. Jag känner mig för tillfället ofta degraderad. Jag vet att det låter märkligt men varje gång jag måste be om hjälp, får ett krampanfall, måste tacka nej till roliga events eller helt enkelt inte orkar med vissa saker på grund av cancern så känns det som ett stort misslyckande. Som att mitt människovärde sjunker lite. Jag skriver inte det här för att bli bombarderad av kommentarer om att jag är bra, stark osv. Det är bara så jag upplever det just nu. Förhoppningsvis kommer jag till insikt i att det inte är mina prestationer som värdesätter mig. Tur att man har man, barn och djur som gillar mig förutsättningslös, helt utan prestationskrav. Krigsprinsessan kräver dock en och annan karamell.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s