Skoja att jag var osugen på stall ikväll. Hade kroppen fått bestämma själv hade den låtit cancertröttheten svepa över mig likt ett täcke av bly. Vilken tur att man har djur som behöver mat, vatten och motion då går det inte att ramla för djupt ner i det svarta hålet. Tonåringen och jag begav oss ut i den mörka oktoberkvällen. Krigsprinsessan har numera bytt titel till lerprinsessan. Att ombesörja för rengöring av denna lortgris kräver tid och tålamod samt tillför 1kg damm i den dagliga kosten. Inte blir hon speciellt ren heller. Mer gul än vit. Ponnytanten är inte heller dålig på att välja bästa lerpölarna i hagen.

Jag och tonåringen slet hårt med att göra fyrbentingarna redo för någon form av motion. Första ridturen i bäckmörker på länge, inte den sista. Tur att man är utrustad med reflexer i alla dess former och pannlampor. Måste vara en syn att möta oss på vägen. Illgula varelser med strålkastare på huvudet. Krigsprinsessan har som sagt blivit en modig häst och att det var mörkt som i graven bekymrade inte henne det minsta. Att hon fick springa först gjorde inte saken sämre. När hagelskuren kom likt parallellskytte med softairgun kändes det bra att vara den där som aldrig fryser in vintern. Jag var påpälsad ut i fingertopparna. Hösten är officiellt här och nu ligger jag äntligen nerbäddad igen och tänker låta tröttheten ta över.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s