Mycket tid med familjen har gjort att jag helt enkelt inte har prioriterat blog sådär nämnvärt mycket. Ungarna är förkylda i omgångar men vi har trots detta spenderat mycket tid utomhus i det härliga höstvädret. Själv balanserar jag på gränsen till att den där förkylningen ska bryta ut. Svårt att skilja på om jag känner mig slut i kroppen på grund av förkylning, mediciner, strålning eller sömnbrist. Nätterna är oändligt långa när du inte sover. Tur att jag är sjukskriven helt en vecka extra så att jag kan sova ikapp mig nu när jag ska trappa ner på kortison.

Fredagens plan att åka till jobbet gick ,som alla vet, i stöpet. Åkte till stallet hyfsat tidigt på dagen och tänkte att jag skulle hinna fixa både det ena och det andra. Gick runt som i ultrarapid och fick egentligen inget vettigt gjort mer än att fylla på syre i kroppen. Kortisonet har verkligen nedbrytande effekt på mig. Längtar bara efter att få slippa det snart. Två mysiga ridturer fick jag i alla fall till även om mina hästar just nu mest bär runt på mig. Så värst mycket aktivitet från piloten kan ingen av dem förvänta sig. Krigsprinsessan trivs väldigt bra med det, vi var nog menade för varandra.

På lördagen blev motionsrundan med pållarna mer händelserik. Själv lyckades jag få en barrklädd gren rakt i ögat. Såg knappt något på hela ridturen. Den snubblande amerikanen snubblade vilket skapade kedjereaktion med fyra hästar i doinkidoinkgalopp. Norrmannen skuttade nog högst av alla. Ganska utmanande att hålla sig kvar när du ingenting ser men mirakulöst nog slapp jag tugga grus även denna gång. Ponnytanten passade på att riva iväg hon också men lite mer sofistikerat, tonåringen slapp flyga i luften. Kan tänka mig att vi var ett underhållande fälttåg att beskåda. En gul norrman med alla fötter i luften. En snubblande amerikan där varje fot rör sig i olika riktningar. En jämfotahoppandes krigsprinsessa och en tjock,fläckig ponnytant med teddybjörnsfluffiga öron.

Förutom häst har helgen bjudit på kastanjplockning, sprinttävling genom lövhögar och andra höstaktiviteter som barnen uppskattar. Tvååringen har varit på riktigt bottenhumör mest hela tiden och övriga i familjen har blivit utskällda och tillrättavisade titt som tätt. Igår var vi sugna på att kontakta allmänna reklamationsnämnden och begära ett nytt exemplar. Man kan minst sagt konstatera att den lilla inte riktigt kan hantera alla sina känslor på rimlig nivå än. Tur att hon har fyra familjemedlemmar och hela livet på sig att träna.

Denna söndagseftermiddag hängde jag med dressyrspecialpedagogen för att spana in en långbent hopphäst med identitetskris. Tror nog faktiskt att hopphästen gärna önskade att få bli dressyrhäst efter att ha fått bekanta sig med dressyrspecialpedagogen. Ibland behöver även hästar byta karriär. Själv tycker jag alltid att det är spännande att åka och bekanta mig med nya fyrbentingar. Tur att jag inte är miljonär. Jag hade jag köpt på mig allt för många och då hade nog mannen tröttnat vansinnigt på mig.

Nu ska jag meditera mig bort till en sinnesstämning som förhoppningsvis får kroppen att sova tungt och länge i natt. Önska mig lycka till.

Annonser

2 reaktioner på ”Den när dagarna rusar iväg men nätterna känns oändliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s