Min ponnytant är en egendomligt intelligent fyrbenting. Var dag överraskar hon mig med sitt kloka sätt. Hon är mjuk och fin med små barn. Lite större ungar utmanar hon genom att dyka ner i gott gräs, vägra fatta galopp eller smyga förbi ett hinder de styr mot. Med Stormatte på ryggen flyger hon fram i full fräs över stock och sten i skogen eller gör en snygg galoppsluta när matten ber om det. I veckan fick vi lite egentid jag och min älskade ponnytant. En snabb galopp på mjuk gräsväg, jogg på skogsstigar och tomtaplock. Andra har kantarellställen, själv har jag tomatställen. Tomater tycks lätta att förvildas och vi har upptäckt ett par platser där det växer för fullt. Jag och ponnytanten plockade årets första fem röda och utsökt söta tomater. Ponnytanten fick hästkaramell istället, hon uppskattar inte tomater.

En vecka kvar till nästa läkarbesök. På något vis har jag lyckats omfamna det faktum att framtiden är och kanske för alltid kommer att vara oviss. Vem vet när cancern bestämmer sig för att ta över kroppen igen? Det finns ingen idé att planera livet för långt framåt då jag inte vet vad som kommer att hända om en vecka, en månad eller ett år. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Ett enda liv! Ett enda liv är vad vi får och det liv måste vi våga leva här och nu. Man kan inte leva för det som kommer att hända. Du och jag måste leva för det som är.

Annonser

En reaktion på ”Den med vilda tomater och en älskad ponnytant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s