Förra veckan gjorde jag ny röntgen på hjärnan och denna kompanjon till metastas i höger nacklob tycks inte vilja lämna min sida. Återigen har den bestämt sig för att växa lite, bara för att visa sin närvaro. Tillväxten var enbart ett par mm men dock. Själv har jag känt mig prima i skallen förutom viss hjärntrötthet men annars inga tecken på yrsel eller anfall. Lite ökning av ödem också så nu blir det säkert så att jag måste öka upp min dos av kortison igen. Välkommen sömnlösa nätter och badbollshuvud. Den goda nyheten är att jag inte har några nya metastaser utan bara denna envisa knodd kvar.

Förutom hjärnröntgen har den senaste tiden innehållit syskon/kusinträff hos mor min. Härligt att träffa alla men hjälp vad jag blir trött av allt för mycket socialt umgänge nu för tiden. Det var nog klokt att bara stanna några dagar, sov säkert elva timmar i natt efter att vi kommit hem. Ganska trist när jag i livet före cancer var mer social än flyttfåglar i september.

Dagen har bjudit på pedikyr för krigsprinsessan och ponnytanten, långtur med norrmannen och hans semestermatte, bad med ungarna och strax en stilla grillmiddag med något som känns som en liten familj. Dagens badäventyr var lyckat. Båda småttingarna vågade doppa huvudet och flyta runt på sina uppblåsbara fiskar. Som allt annat där barn är involverade slutade utflykten i tårar. Tvååringen lyckades peta fyraåringen i ögat med ett sjögräs och där var allt det roliga slut. För alla som nu blev lite oroliga så kan jag försäkra att ögat är okej och tårarna tog slut relativt fort.

Krigsprinsessan har fått ny sambo. Hon och den snubblande amerikanen huserar numera tillsammans. Detta till krigsprinsessans stora sorg då hennes krigarhjärta tillhör den gula norrmannen. Han i sin tur lever återigen med ponnytanten som nog mer än gärna hade bytt med krigsprinsessan. Alla trogna läsare vet ju att ponnytanten älskar långbenta män. Jag misstänker att hon planerar en avkomma några decimeter över sin egen storlek. Norrmannen lyckades ,trots sina korta ben,charma ponnytanten i början av sommaren och i två långa veckor flödade en het sommarromans. Förmodligen kände ponnytanten ett desperat behov av bekräftelse. Nu är hon trött på gulingen och kastar återigen trånande blickar mot männen med långa ben. Det kan inte vara lätt för den lilla knubbisen.

Annonser

En reaktion på ”Den när det är som det är och blir som det blir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s