En intressant sak med barn är att trots samma föräldrar, likvärdig kost, samma förskolepedagoger och mer därtill så har de tidigt en egen personlighet. En personlighet som vi inte kan styra eller förändra. Fyraåringen var nog nyss ett år fyllda när hon i en secondhandbutik hittade en rosa balettdress med insydd tyllkjol. Den där balettdressen skulle hon bara ha. Hon skrek, slängde sig på golvet och blev allmänt hysterisk tills jag mjuknade och köpte denna fruktansvärda kreation. Jag hade lovat mig själv att aldrig klä mina flickor i sådana kläder. Den där balettdressen nyttjades så flitigt att den till slut bara var en trasa. Fyraåringens garderob är numera fylld av tyllkjolar i olika färger, klänningar med tyll, spets och volanger. Hon vill måla naglarna, locka håret och flätas trots att hon är så håröm att hon gråter under tiden. Jag har bara fått inse att det är sådan hon är. Jag kan förstöra en hel dag för henne genom att plocka fram byxor och T-shirt istället för klänning eller kjol. Blå strumpor kan också skapa kaos(det vet väl alla att strumpor måste innehålla minst en nyans av rosa). Tvååringen däremot vill helst ha kläder med kattmotiv, leker med läskiga djur som krokodiler, ormar och hajar. En delfin i tvååringens händer förvandlas fort till en vithaj. Den ena vill bli prinsessa när hon blir stor, och borsta sina egna tänder. Den andra vill simma med hajar och brottas med krokodiler. Min tonåring vill kanske helst inte att jag skriver om henne men jag kan konstatera att även hon är sin egen sort. Troligtvis blir hon polis eller jurist när hon blir vuxen, om jag skulle spekulera.

Mina andra barn, ponnytanten och krigsprinsessan är också väldigt olika fast ändå inte. Ibland tänker jag att krigsprinsessan är en ung variant av min fläckiga ponnytant. Båda pållarna fick en välförtjänt vilodag i fredags. Jag tyckte i alla fall att den var välförtjänt. Krigsprinsessan tycker att vilodagar är trams och under lördagens träningspass hängde vi mest i luften bakom den gula normanden som har en bra rumpa att styra in i när krigsprinsessans lust att leka slagfältsanfall blir allt för stor. Ponnytanten galopperade snällt med tonåringen på ryggen på behörigt avstånd från den stolliga grå krigshästen. Om ponnytanten hade kunnat skulle hon nog skriva en anonym anmälan till BUP för att få krigsprinsessan utredd för någon form av diagnos.

Denna veckas dressyrträning gick faktiskt riktigt bra. Den stolliga hästen kan vara en fröjd att rida när hon håller hovarna lite mer marknära.

Annonser

En reaktion på ”Den med mycket nagellack och olika sorters prinsessor.

  1. Tänk vad mycket man ändrar på sig efter att man fått barn. ALDRIG att våra barn skulle titta mycket på tv…sedan räckte det med att bägge blev sjuka…tack o lov, för barnprogrammen på tv-n!! De fick turtles figurer av en allt för snäll morfar! Hu! Men oj..vad det lektes och badades med dessa hemska figurer! De var med överallt…😃 Kram Lotta

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s