Ledigheten kom mer välbehövligt än väntat. Många tankar har rusat i huvudet veckan som fortlöpt. Tankar på vad som är meningen med allt. Vad är det som har betydelse för just mig och med vilka vill jag dela glädje och sorg. Vi har varit hos mamma några dagar på Österlen och sen vi kommit hem har det blivit en del umgänge med goda vänner.

Många människor spenderar på tok för mycket tid med att se bra ut i andras ögon. Skaffar ett bra arbete, köper senaste möblerna, städar frenetiskt och instagrammar alla långväga utflykter som tycks inträffa var och varannan dag. Varför lägga så mycket energi på att se bra ut i andras ögon när det är ens eget liv som betyder något för en själv? Jag uppmanar alla, inklusive mig själv,till att genast sluta upp med dessa dumheter. Våga vara i nuet, det är det enda som du säkert kommer att få uppleva. Det som har hänt går inte att förändra och det som komma skall vet du egentligen ingenting om.

Mycket biverkningar just nu med stela leder, kass mage, solkänslig hy och bedövande trötthet som dock blivit lite bättre när jag inte har jobbat. En oroskänslan finns i kroppen kring kommande behandling av nyfunna tumörer. Försöker att inte tänka allt för mycket på det. Just nu fungerar jag trots allt ganska okej och det får vara bra nog. Vem vet hur jag mår om en vecka.

Jag hade önskat att jag kunde njuta mer av detta gudomliga väder. Dock går jag runt med brännblåsor på händerna och svedda örsnibbar efter gårdagens utevistelse. Vill trots allt säga att det var så värt det. Fick några värdefulla timmar med dressyrspecialpedagogen och hennes halvspanjor som dagen till ära skulle på tävling. Båda skötte sig galant och fick pris med sig hem. Jag fick tid att beundra många fina hästar och duktiga ryttare. En bra förmiddag med andra ord, svedda handflator till trots.

Lördagen var en välsignelse med tjugofemgrader i skuggan men tjocka moln på himmelen. Till och med så att jag kunde gå med t-shirt på mig. Hela familjen hängde i stallet och vårröjde med korvgrillning som avslut. Småtjejerna terroriserade stallets katter och allt var grymt idylliskt. Jag och hästkompisarna avslutade det hela med långritt med en del oväntade stopp och ett oprovocerat luftsprång. Alltid spännande när vi är ute på vift.

Lördagseftermiddagen bjöd på härliga familjescener. Den alltid så positiva mamman tog av tvååringen blöjan när barnen sprang så glatt i trädgårdens gräs. Gick in i duschen och hann inte mer än skruva på vattnet innan ett panikslagen Neeeeej! hördes från köket. Pappan kom insprängande i badrummet med tvååringen i ett stadigt grepp en halvmeter från kroppen. Lusten att plantera spår efter sig hade tydligen kommit över den lilla människan så fort möjligheten fanns. Tvååringen var nöjd som fick duscha med mamman. Pappan sprang fram och tillbaka med bajs från köksgolvet till toaletten. Fyraåringen, som kommer från en helt annan planet än övriga familjen, tyckte att det hela var så äckligt att hon kräktes på mattan. Pappan åkte till gymmet för att sudda ut minnet från händelsen. Mamman skrattade så att hon nästan gjorde på golvet hon också. Livet är ljuvligt som jag alltid brukar säga.

Annonser

3 reaktioner på ”Den när en ledighet har passerat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s