Att känna efter är en av mina sämsta grenar. Eller, snarare att känna efter i bemärkelsen att hitta krämpor. Jag känner ofta efter och upplever att jag mår bra. Kanske gör det ont i magen men benen är starka. Huvudet värker men ögonen ser klart. Jag har alltid upplevt den förmågan som en styrka men börjar inse att det finns en negativ aspekt av det hela. När du är kroniskt sjuk, speciellt i en livshotade sjukdom, kan det vara på sin plats att faktiskt känna efter ordentligt. Jag har precis lämnat mina prover, sitter nu på bussen påväg till jobbet och funderar över hur en person som inte lider av inbillsningsfriskhet hade gjort i mitt läge. Hade man stannat hemma tills tröttheten lagt sig och nya svar från läkaren kommit? Jag ljuger om jag inte påstår att det finns en del av mig som just nu är orolig. Tänk om det är något allvarligt? Fast hade det varit det borde jag må sämre, eller? Hur mår jag egentligen? Svårt att säga. Livet gick att levas även när jag behandlades med Xalkori. Smärta och trötthet går att ignorera om du vill det tillräckligt. Just nu vill jag hellre åka till jobbet än att stanna hemma. Blir jag hemma kommer jag bara grubbla. Bättre att träffa mina älskade kollegor och elever. Det som händer i morgon får vi ta då.

Annonser

En reaktion på ”Den när ibillningsfrisk kanske är ett problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s