04:45 ringer klockan när jag ska till jobbet. Det borde vara förbjudet att behöva kliva upp 04:45 om det inte är för att göra något extra kul som hinna med ett flyg till någon exotisk plats, köra hästen till en spännande kurs eller andra saker som gör det svårt att sova kvällen innan. Just denna morgon fastnade blicken i kaffet på tok för länge och många minuter försent kastade jag mig ut genom ytterdörren med mössan på sned och oknutna skosnören. Trettio sekunder tillgodo satte jag foten på tåget med svetten som en rännil längs ryggen. Ingen bra start på en fredag om ni frågar mig. Cancermedicin gör en lite tröttare än vanligt och mer känslig för stressade situationer. Exempelvis att behöva springa till busstationen och veta att om jag missar tåget finns inte en chans att hinna i tid till min första lektion. Jag hann stressa ner på tåget.

Arbetsdagen gick trots allt över förväntan och jag blir stolt och varm inombords över det ungdomarna levererar. Så kloka och insiktsfulla om du bara ger dem möjligheten. Mitt jobb är ta mig tusan det bästa en kan tänka sig, slitsamt? ja! Men så värt det. Att jag dessutom är omgiven av smarta och roliga kollegor, varav många inte alls skulle vara en naturlig del av mitt umgänge, berikar livet ytterligare. Tänk vad mycket vi kan lära av varandras olikheter, för nog är vi olika allt, det ska gudarna veta.

Min första fredag på nya schemat bidrog till att jag missade bussen hem. Det hela berodde enkom på min tidsoptimism. Jag tyckte att jag hade så otroligt mycket extra tid att utnyttja innan hemfärd. Lyckades luska fram en annan rutt med kollektivtrafiken som inte skulle ta allt för lång tid. Dock krävde denna tur ett bussbyte. Givetvis blev första bussen försenad på grund av det kassa vinterväglaget och jag missade den anslutande bussen i Gislaved. Fick hoppa på den där bussen som går runt halva Småland innan jag landade hemma hos familjen. Jag har i alla fall nästan läst ut den otroligt dåliga Harry Potter parodin jag lyckats lura den galna bibliotekarien att låna hem åt mig.

Nu laddar vi upp inför PåSpåretFinalen med vin och tilltugg. Barnen är minst lika uppspelta som mamman.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s