I morgon blir jag vuxen på papper. Då blir jag trettiofem jordsnurr(intressant att autokorrekt vill göra jordsnurr till Jordanien). När man blir trettiofem borde en känna sig vuxen. Spännande att se om jag vaknar i morgon och helt plötsligt inte längre får impuls att ta sats och åka kana på hal asfalt, ge barnen tabasco på sked och säga att det är ketchup eller galoppera i snön och låtsas vara jagad av ryssen. Idag blev jag, helt otippat, firad på jobbet. Matematikern hade bestämt att alla som fyller med en femma på slutet faktiskt också skulle bli firade. Det blev helt plötsligt väldigt många födelsedagar detta år. Krigsprinsessan var min egen för tidiga trettiofemårspresent till mig själv. Ganska egoistisk och barnslig present men helt klart en uppskattad sådan. Idag var de flesta kollegorna tillbaka på jobbet och jag hann knappt komma dit innan jag skulle hem igen. Vilken energikick att träffa alla igen. Ni är fantastiska.

Dagen började med att jag utan någon sömn klev upp kvart i fem för att hinna äta frukost i lugn och ro. Barnen kläddes på men som vanligt ville tvååringen inte alls varken ta av sig pyjamas, byta blöja eller klä på sig. Det hela slutade med att vi fick av henne kläderna och i ren protest kissade hon ner hela köket och hallen. Jag fick lämna en något förtvivlad sambo i kisstorkandet då tåget tyvärr inte väntar in oförutsedda händelser som nerkissade golv eller envisa tvååringar. En kall natt hade gjort att växlarna på min cykel hade frusit fast så jag fick frenetiskt trampa vägen till stationen på ettans växel. Att starta dagen med småbarn ger alltid lite vardagsedge.

Den fläckiga ponnytanten var exalterad över att bli vald först av Stormatte ikväll. Hon och den gula norrmannen hade skrittrally. Norrmannens matte ångrade valet av utrustning, eller snarare avsaknaden av utrustning då den gule har tappat sin övervikt och därmed inte längre har en mjukt vadderad rygg. Krigsprinsessan fick lite gos och trickträning ikväll sen ville cancerpatienten hem till sin familj för kvällsmys. I morgon är det fullspäckat med provtagning, sjukskötersketräff och kiropraktor. Torsdag får jag äntligen träffa eleverna igen. Den här veckan känns lovande och idag har jag haft minimalt med biverkningar. Kissar dock litervis nu när jag trappar ner på kortisonet och händerna skakar som på en äldre dam. Skönt att veta att det är övergående.

Annonser

2 reaktioner på ”Den med nerkissat kök och dagen före vuxenfödelsedag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s