Läkarbesöket gick bra. Alla tester gick bra och min lever är kompis med mig igen. Är helt utan smärtstillande och kortisonet är på nedtrappning. Börjar känna mig som mitt vanliga jag igen. Senaste tre veckorna har varit som en enda lång knarkdimma och äntligen är världen klar igen. Jag inser att jag inte är vidare bra på det här med kemiska tillsatser i kroppen. Dagens stora samtalsämne var hjärntumören. Den sitter så illa till att den inte får störas enligt min läkare. Minsta lilla infektion eller stress kan skapa ödem som i sin tur gör att det blir tryck på min synnerv. Detta leder i sin tur till väldigt onödiga krampanfall som om det vill sig illa kan skada viktiga funktioner i hjärnan. Villkoret för att få gå tillbaka till jobbet var därmed noll stress och att jag absolut under inga som helst omständigheter arbetar mer än halvtid innan vi ser en regression av nämnda tumör. Jag har lovat att lyda och tänker hålla mitt löfte. Kroppen har redan visat mig den hårda vägen vad som händer när jag inte stoppar i tid.

Jag skojade med läkaren idag och sa att vi borde byta diagnos på mig från obotligt cancersjuk till obotligt inbillningsfrisk. Han tycker nog att jag är en udda patient. Mitt operationsärr fick fem kanyler av fem möjliga. Tre sköterskor fick komma in och beskåda mästerverket. Nästan så att man skulle kunna tro att han gjort det själv så stolt han var. Nu har jag försökt somna i över en timma. Är galet trött men förväntansfull som ett barn dagen innan julafton. I morgon blir det jobbet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s