Att operera lungan är rätt besvärligt. Eller, vad vet jag? Jag har inte opererat lungan själv. Det var kirurgen som skötte jobbet, tack gode Gud för det! Jag menar såklart att det är ganska besvärligt att bli patienten som opereras. Inte för att jag på något vis förringar kirurgens arbete. Att förlora en fjärdedel av organet som förser kroppen med syre är ganska uttröttande. Det känns som att jag andas genom ett sugrör. Sakta men säkert blir sugröret bredare och det gäller att ha tålamod. Helst vill jag vara som vanligt nu med detsamma med inser givetvis att det inte fungerar så. Man kanske ska vara väldans nöjd över att sitta på österrikiskans rygg fem dagar efter operationen, om än bara i skritt. Stallsysslorna kan jag sköta, inte riktigt allt med förvånande mycket. Det går en smula långsamt bara, stallarbete i ultrarapid. Ett mål var att kunna sadla hästen innan veckan var slut. Igår kunde jag knappt rubba sadeln. Idag kunde jag sadla själv. Det går åt rätt håll. Nästa delmål bli att kunna trava några steg utan att det gör ont. Hoppas att det kan bli av nästa vecka. Än så länge känns skritt lagom. Österrikiskan misstycker inte. Hon var riktigt glad över att ha matte hemma igen och stilade sig i hagen. Vi har enbart tränat lite små tricks från marken och väldigt korta stunder. Igår gjorde hon en riktigt fin öppna bredvid mig i hagen utan att jag ens bad henne. Vad gör man inte för att få beröm, gos och en karamell.

Idag har vi varit ute i snön tillsammans med den snubblande amerikanen som var extremt exalterad över det vita som har lagt sig över hela världen. Han visste inte åt vilket håll han skulle titta och det blir inte sällan att hans blick fokuserar åt ett håll, kroppen åt ett helt annat samtidigt som benen,vilka är fyra till antal,lever helt egna liv. Att han inte ramlar omkull oftare är ett mysterium även om han dagen till ära var nere på knä ett par gånger. Som åskådare slits man mellan skratt och förfäran. Vi kom tillbaka till stallet oskadda.

Nu har mina lungor arbetat så det räcker idag. Sugröret har vidgats lite och i morgon får jag ta nya tag. Dragningskraften till sängen är extremt hög och all morfin jag får mot smärtan gör att det går att sova dygnet runt om jag gav efter. Himla tur att jag har hästar, barn och sambo som vill hålla mig vaken om dagarna.

Annonser

2 reaktioner på ”Den med att komma tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s