Den med gruppgymnastik en ovanlig fredag.

Vissa dagar börjar bara så bra. Denna fredag var inte en sådan men det ordnade upp sig till slut. Vaknade klockan fyra med fruktansvärd smärta. Lyckades på något vis ta mig ur sängen och förflytta mig till toaletten. Hyperventilerade så intensivt av smärtan att man kunde tro att jag tränade intervallknipövningar när jag skulle kissa. Något nytt på listan för onödigt vetande, det går inte att kissa med jämn stråle när du hyperventilerar. Efter kraftprovet på toaletten som även innehöll mensskydd, givetvis vill kroppen bjuda på allt när vi ändå är igång, stapplade jag ut från damrummet. Slog en längtansfull blick mot sängen men valde den fåtölj som sjukgymnasten rullat in till mig istället. Resten av morgonen sov jag sittandes tills personalen gick morognrundan med provtagning. Jag fick lite extra smärtlindring och tog mig en promenad i korridoren. Det känns alltid lite bättre när cirkulationen kommer igång hur orimligt det än känns när en tar de första darriga stegen.

Dagens strategi har varit rörelseterapi. Jag har gått flera extra rundor, varit med på två gruppgymnastiksessioner hos sjukgymnasten och gått hela vägen till röntgen. Sköterskan trodde att jag skämtade och envisades med att ta med en rullstol som aldrig behövde användas. Jag har gjort alla rehabövningar miljoner gånger och tränat lungorna med den snygga tub jag fick när jag kom hit. Det finns inte så mycket annat att göra här så det är lika bra att sysselsätta sig. Jag tror att sjukgymnasterna gillar mig, jag sätter dem i arbete på en annars ganska lugn avdelning för deras del. På sjukgymnastiken är jag ensam kvinna och minst trettio år yngre än resterande deltagare. Roligt är det i alla fall och vi får god dricka efteråt som jag och en av farbröderna föreslog tillsats i form av rom eller något annat kul nu när det var fredag och allt. Vi fick varken rom eller vodka trots att alla i gruppen röstade på förslaget.

Min kompis morfinpumpen har konfiskerats. Läkaren tyckte att jag behövde mer långsiktigt lösning på smärtlindring. Jag saknar henne men jag förstår givetvis att det var ett ohållbart och destruktivt förhållande. Nu har jag fått starka piller istället och smärtan är faktiskt nästan borta men jag tror mer på min strategi, rörelse. Jag kan skriva en bok om cancerrehab när allt är över. Fast först måste jag kanske bli kändis, och cancerfri, annars kommer ingen att läsa den boken. Den skulle dessutom bli ganska kort, mer som en pamflett. Tor den skulle börja ungefär såhär,

Om du får cancer,

1. Köp en häst. Om du redan har en. Köp en till. Om du inte gillar hästar, är allergisk eller något annat oförklarligt kan du istället se till att vistas 3-4h utomhus, bär ett antal tunga föremål och promenera minst femtontusen steg. Detta måste ske dagligen.

2. Se till att du blir av med körkortet så att du måste gå eller cykla för att genomföra dagliga ärenden.

3. Gå med barnen till förskolan och låt dem bestämma takten, du får inte ha en tid att passa. Om du inte har några barn kan du istället mäta upp en sträcka på 1-2km och plocka upp varenda löv, mask, snigel och andra föremål som ligger på marken. Betrakta föremålen som om det är första gången du upplever dem.

Snart är det dags för säsongspremiär av ”På spåret”. Hemma brukar vi fira med bubbel. Idag blir det blåbärssoppa i glaset.