Många är dem som tycker att jag borde uppdatera varje dag. Nog för att den är hemskt roligt att skriva men många dagar sätter man sig ner vid halv tio och orkar inte tänka en enda tanke. Dagarna har bara rullat på med saker att göra hela tiden. Kanske mest triviala saker som tvätt, städning, lekparksbesök, hästar som ska skötas och en massa andra vardagssysslor som gärna radar upp sig om du inte tar tag i det direkt. Lördagen startade med tidig morgon i stallet och efter några timmars arbete där fick jag sällskap av norrmannens matte och vi tog ut tokhästarna på skogstur. Krigshästen tycker att stiga är till för nybörjare, det är mer utmanande att gå offroad så att säga. Vi körde slalom och höga knälyft över och mellan stockar, stenar och träd. Norrmannen hängde modigt på men ångrade sig ganska fort. Under flera minuter stod han framför en stor stock som krigshästen nyss klivit över. Norrmannen såg ut som att han inte riktigt visste hur detta skulle gå till. Han är inte riktigt lika intresserad av vardagsspänning som krigshästen. På kvällen busade jag och ponnytanten. Jag satte upp några små hinder och vi körde lite tricks. Hon är minsann en lycklig ponny som gärna visar upp sig och inte behövs det några infångade för att löshoppa här. Jag pekade på ett hinder och hon drog iväg i full galopp med några luftskruvar och hoppade flera decimeter över bommen. Man kan inte annat är skratta när hon kråmar sig och visar Stormatte hur stolt och graciös hon kan vara. Tokponny.

Ang cancern så mår jag för tillfället hur bra som helst. Det enda spår just nu är ett kalt bakhuvud och lite kortisonsvullna kinder. Inom tre veckor kommer jag att få operationstid och därefter ska jag äta medicin i tre månader. Detta innebär att jag kan vara cancerfri i april. Galet, overkligt och helt osannolikt. I juni fick jag beskedet att jag kunde räkna med att vara död inom fem-tio år. Nu tror man att jag kan bli friskförklarad inom ganska snar framtid. Det är inte helt lätt att bearbeta. När jag påbörjade behandlingen pratade min läkare om att jag troligtvis skulle behöva äta ALK-hämnare resten av mitt liv. Nu kanske jag är helt läkemedelsfri till våren. Min känsla har alltså varit helt rätt, jag kommer att bli en gammal envis tant som går folk på nerverna. Jag kommer att bli en supercool mormor och rida när jag är åttioplus.

Annonser

6 reaktioner på ”Den när dagarna bara springer iväg.

  1. Oj vad jag uppskattar din blogg. Du skriver fantastiskt bra och det är lättare att ha dig i våra tankar. Du är väldigt närvarande i pappas liv och mitt. Och så har ju pappa börjat läsa bloggar och det är ganska fenomenalt! Paketen var tänkta som ofödelsedags presenter, lite Alice i Underlandet. Jag blev nämligen lite tagen av Moa då hon högtidligt berättade om en liten skitsak vi skickade i våras. ”Det är en PRESENT!” Sån`t som kommer som paket i brevlådan av någon som tycker om en. Alla världens varmaste tankar och kramar till dej!

    Gilla

    1. Jag kan meddela att Moa och Maja blev lika lyckliga denna gång över presenter. Vi är nog inte så frikostiga med det så då blir det en högtidlig sak. Väldigt roligt att pappa läser blogg. Det är en ny värld för honom. Hoppas att vi ses snart.
      Kram❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s