Inatt blev treochetthalvtåringen sjuk IGEN. Jag fattar inte hur detta är möjligt. Vi vaknade inatt av att hon hostade förfärligt och till slut bar sambon in henne i vår säng. Det var som att få en kamin under täcket. Ettochetthalvtåringen var samma yrväder som vanligt. Sambon kompande några timmar på morgonen och lämnade henne på förskolan. Själv kände jag mig pigg på morgonen och vi plockade lite. vek lite tvätt och som den arbetare hon är hjälpte sjuklingen glatt till. Har aldrig varit med om någon som vill hjälpa till så mycket. Hon älskar att vika tvätt, hänga tvätt, tömma diskmaskinen, duka, städa, laga mat. I stallet vill hon gärna bära vatten och packa hö. Ser hur vi inom en snar framtid kan dra ordentlig nytta av detta. Fram tills dess gör jag mitt yttersta för att lära henne att utföra jobbet på bästa sätt. När vi stod och hängde tvätt började jag frysa. Lite kallt på golvet var det allt. Slängde ut en extra matta men frossan slutade inte. Jag har helt enkelt varit sjuk på tok för sällan. När vi kom upp från tvättstugan tog jag tempen som låg på friska 38,6. En timma senare hade jag 39,4. Skit alltså. Ringde min kontaktsköterska och hon sa att mina värden var så pass bra igår att det inte var något att oroa sig över. Hon sa att jag skulle dricka, vila och försöka äta. Jag gjorde som jag blev tillsagd och åt en ordentlig lunch, drack en massa vatten och sov en stund tillsammans med den lilla. Nu är febern borta igen. Mycket märkligt.

Igårkväll åkte jag och tonåringen till stallet tillsammans för att släppa in hästarna och motionera damerna. Jag satte tonåringen i arbete då jag själv fortfarande var matt efter feber och förkylning. Några himlande ögon fick jag men annars flöt allt på bra. Vi skrittade ut i det kalla mörkret och tänk så mysigt det kan vara när man är två. Ponnytanten hörde ett läskigt ljud i skogen och blev som förstenad. krigshästen fick kliva fram och visa sitt mod. Jag blir stolt över henne hela tiden. När faran var över ville ponnytanten desperat gå först igen. Hon skrittade på i racerfart. Man skulle kunna kalla det för powerwalk.

På lördag kommer mamma. Härligt!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s