Det känns faktiskt lite vemodigt att  få två dagar då kroppen kändes nästan som vanligt. Nu har en  enorm ångest över ny medicinering smugit sig på. Går det att tacka nej till vidare behandling och låtsas att det inte finns någon cancer ett år eller så bara för att få leva lite som vanligt? Tyvärr fungerar det nog inte så och jag får nog helt enkelt stå ut med vidare behandling. Råkade läsa lite om biverkningarna på nya medicinen, man ska inte göra det. Nåde de högre makterna om jag inte kan börja jobba efter jul, det är faktiskt bestämt och vi vet ju alla hur jobbigt det kan bli när jag inte får som jag vill.

När jag vaknade i morse hade jag bara lite förhöjd temperatur och började genast smida planer för dagen. Härligt att äntligen vara frisk. Typiskt mig att bli överenusiastisk.  Alla dessa planer fick skrotas efter att ha gått ner i tvättstugan för att hämta upp lite kläder. Jag blev lika andfådd som efter ett hundrameterslopp och insåg att det bästa vore att bara ligga och vila ytterligare en dag. Min sämsta gren som jag har fått oförskämt mycket träning i denna höst. Snart kanske man kan ta ut någon form av examen. Var dock tvungen att traska upp till sjukhuset för provtagning och det var helt klart en ansträngning värd pokaler och diplom. Sköterskorna på labbet börjar tycka lite synd om mig nu när mina ärriga armveck plockas fram. Jag försöker skoja till det hela lite och visa alla fina kärl som det går att sticka mig i. Det finns resurser om några av dem skulle bli helt förstörda. Ett par månader till går det att sticka för fulla spjäll.

Sambon fick åka från jobbet och hjälpa mig att lämna barnen på förskolan i morse. Ungarna var nog ganska nöjda över att slippa gå i kylan. Ingen av dem tycks vara stormförtjust i hösten än så länge. I fredags när båda var hemma på grund av förkylning var stämningen på topp över att gå till lekparken när vi klädde på oss på förmiddagen. Det räckte att vi kom ut på garageuppfarten för att stämningen skulle degraderas ordentligt. Treochetthalvtåringen ville genast gå in igen. En liten stund lyckades jag underhålla dem med gunga och rutschkana innan båda klagade över att det var kallt. Hoppas att småttingarna uppskattar snö. Jag älskar att åka pulka, önskar snö inom en snar framtid.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s