Inte för att jag har sovit dåligt i natt. De piller jag har fått gör underverk med sömnen så trots att dagen är ung har jag sovit hela åtta timmar. Jag tycker alltid att det är skönt med lite lugn tillsammans med min frukost och kopp morgonkaffe innan tempot höjs av två små, vilka man aldrig vet status på innan det är för sent. Om allt går som jag vill sitter jag på en buss till huvudstaden efter lunch för att hinna gå på konsert ikväll som jag har planerat med min fantastiska civilekonomvbarnmorska sedan länge tillbaka. Orginalplanen var att sova hos min underbara miljövetare redan i natt men dåliga levervärden, låg sänka och förhöjt värde av vita blodkroppar satte stopp för det. Det får istället bli en snabbvisit med konsert och tidigt uppgång på tisdag då jag måste åka vidare till Linköping för PET/CT.  Sambon möter upp mig där och det känns skönt att ha honom vid min sida. Det har varit lite svårt med barnvakt de senaste gångerna eftersom att jag har fått åka så ofta. Visst är man vuxen och klarar sig själv men det känns alltid bättre när han är med.

Igår släppte vi de tre musketörerna i paddocken efter sin ridtur för att låta dem bralla av sig lite höstenergi. Alltid intressant att se vilka roller hästarna tar när inga människor står i vägen mer än att vi manar på dem så att det blir lite springa av. Ponnytanten tycker utan tvaekan att hon är vackrast i universum. För ett år senda gick hon med sänkt huvud och öronen halt utåtaståen mer som en åsna än en häst. Igår sprang hon med luftiga höga män och svansen som en plym. De senaste veckorna på halmdiet har även gjort att hon är en slank dam. Jag blir tårög och full i skratt på en och samma gång när jag ser henne. Österikiskan är den största latmasken och så fort hon får chansen ställer hon sig hellre i ett hörn och äter gräs än att springa med de andra två. Om jag kunde förvandla en trött ridskoleponny till en diva borde det inte vara några problem att göra detsamma med en åttaårig krigshäst. Det är många saker jag måste åstadkomma så döden måste faktiskt vänta det hör ni väl? Norrmannen är lite av en latmask han också men när ponnytanten kröker på nacken, lyfter svansen och flyter iväg på lätta ben hänger han på. Han är stallets akrobat och kan skruva hela bakkroppen så att det ser ut som en skruvkork som vilken sekund som helst ska öppna en flaska. En kan undra vilket suspekt innehåll som skulle komma ur en gul norrman olja, valkött eller torkstran. Det förstnämnda hade varit super för norrmannens matte. Då hade hon blivit rik och vi hade kunnat bygga den där lösdriftshallen vi vill ha, sätta tak på och lägga nytt underlag på ridbanan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s