Min Österikiska är minst sagt en dam i all dess prakt. Hon har ett temperament som heter duga när hon vill sätta den sidan till. Igår visade hon verkligen hela sitt register men fick nog lov att erkänna att hennes nya matte faktiskt slår alla rekord i envishet och henne bör man akta sig för att köra med. Vi började passet med lite arbete på lina. Jag tycker att det är bra att värma upp så, då kan man se hur hon rör sig och hennes muskler hinner bli varma innan jag sätter mig på hennes rygg. En väldigt lat och seg häst travade med släpande ben långt bakom sig. Jag som trodde att hon skulle vara väldigt laddad efter en lugn vecka. Jag satte upp och började rida. Det gick riktig bra tills jag bad om den tretaktiga gångarten. Just tretakt tycker krigshästen är extra jobbigt. Hon försökte byta gångart efter tre språng. Jag sa till henne att det faktiskt går att gå i tretakt mer än tre språng och då blev hon rosenrasande. Hon körde rodeo ett helt varv på ridbanan och svängde sedan upp mot stallet i full fart. Då gled sadeln runt och jag kan lova att som ryttare är det väldans svårt att sitta kvar på ryggen när sadeln ligger under magen på hästen. Jag hamnade i en lerpöl och Österikiskan sprang in till stallet. Arg som ett bi stövlade jag in i stallet där damen nöjt stod i sin box. Hon blev en smula förvånad när matte sammanbitet rättade till sadeln och ledde ut henne på ridbanan igen. Där svingade jag mig upp och satte henne i tretakt och hon fick sannerligen tretakta tills jag har nöjd. Då fick hon massa klapp och beröm sen gick vi in i stallet. Österikiskan såg både nöjd och förvånad ut, hon har mött sin överkvinna i tjurighet och envishet. Att jag dessutom saknar vett att vara rädd gör väl inte saken mindre förbryllande för henne. Båda två var helt genomvåta av svett. Ganska anmärkningsvärt vad en dos adrenalin kan göra med kroppen. Kände mig nästan som vanligt både under cykelfärden hem och de sista vakna timmarna hemma. Kan man inte få adrenalin på recept? Då hade jag lätta kunnat leva som vanligt nu.

Idag har jag faktiskt mått ganska bra trots dålig sömn då Ettochetthaltvåringen är inne i hostfasen av sjukdomen. Alla som har småbarn vet att slutskedet på de flesta sjukdomarna är ett par dygns hosta. Vi tar det bara lugnt idag och jag har passat på att sova ikapp med barnet. Helgen blir lugn och jag ska njuta av sambo, familj och lite häst. Hoppas nu att infektionerna håller sig borta ett tag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s